Allena var jag,
hon kom allena,
förbi min bana
hennes bana ledde och det som tilldrog sig min uppmärksamhet var hennes fromma gest före hon tog itu med den grönsakstallrik hon hade framför sig i busstationens väntsal. (Hon var muslim.)
Hon var basjkir och hon kom från Ufa. Där dog femhundra människor i en olycka med tåg inblandade år 1989.
Hon skulle åka vid midnatt till St Petersburg och hon hade gott om tid. Jag måste erkänna min okunskap om basjkiriska författare för henne; nu fick jag några namn.
Och hon menade att basjkiriskan i mångt har gemensamt med både ungerska och turkiska. Däremot inte med finskan och hon visste inte att vi kanske var avlägset släkt. Ural är ju urhemmet för oss båda.
Sedan gick min buss och tre timmar senare gick hennes och jag ser henne aldrig mer. Vad finns kvar av mänskors möte? Men jag höll med henne om att Sonja – inte Raskolnikov – är huvudpersonen i Brott och straff. (Hennes dotter heter också Sofia/Sonja.)
Jo, kvar blev min föresats att läsa något av Salavat Julajev.