Han älskar ansikten, säger Horst Bienek: ”Ich liebe Gesichter. Ich bin fasziniert von Gesichtern. Wie andere Leute Bücher lesen, lese ich Gesichter.”
Och därför strövar han omkring på Boulevard St. German de Près i Paris, Kungsträdgarden (sic!) i Stockholm, Kings Cross i Sydney m.fl.
Jag hävdar inte att jag älskar ansikten. Men så sitter jag också bara i ett köpcentrum i Korso och glor.
Filosofen Lévinas talar om ansiktet som den del av kroppen som är anständigt naken. Man kunde tillägga att det sminkade och täckta ansiktet är i motsvarande grad oanständigt. Huvor, smink, nosringar o.a. är djupt omoraliska.
När ser man någon djupt i ögonen? Det vet man att man gjort om man efteråt inte vet vilken färg hon har på dem.
Att denna lilla triangel mellan ögonen och munnen… ja, vad är ett ’porträtt’? Det kommer av latinets ’protrahere’ att dra eller släpa fram. Och så kommer det sig att vi föreställer oss att ett porträtt av en mänska i konsten framställer hennes ansikte.
Varför det?
Man kan också måla ett porträtt som framställer en mänskas hand. Eller fötter. Eller bakdel eller rygg eller nacke.
Det finns träd som jag ser tusen gånger om. Men om någon fotograferade ett av detta träd och visade bilden för mig, skulle jag inte känna igen det. Inte om det står bland andra, liknar andra. Bara den där björken mitt i skogen som på ett märkligt vis gått av på mitten… eller tallen med en förgrening högt uppe… eller andra vanskapta träd.
Horst Bienek menar att man kan bedöma en mänskas karaktär på basen av anletsdragen. (Själv har han skägg.) Men vad vet Horst Bienek? Allt nog, jag tittade Påsken till ära på ett hundratal mänskor i dag / igår.
– Där fanns tanter med det påklistrade leendet. Tar de det av sig till natten?
– Där fanns tonårsflickor med näsan i vädret. Ju mera upphöjda de ser ut över allt och alla, desto osäkrare är de.
– Där fanns gubbar som slutat förställa sig.
Här är mycket folk, sade en av dem till mig. Och: Det blir varmt nu.
Sådant låter sig sägas när det inte är på varandra man ser utan bara som Strindberg är en gammal man som väntar på middagen och döden.
Jag väntar inte längre på middagen.