Men Eulalia är en av dem för vilka det ”livsåskådningsmässiga” är av ständigt intresse. Hon intar inte själv någon bestämd ståndpunkt i någon fråga och framför hon någon sällsynt gång en egen åsikt, följs den omedelbart av ett ”nej” i frågande ton. Som om hon var tvungen att genast ifrågasätta sin egen bedömning – ifall någon av de närvarande skulle råka vara av annan åsikt.
Nu har Eulalia hittat ett nytt arbetsredskap. Det finns en nätadress som uppger vilka åsikter som omfattas av majoriteten av de inflytelserika debattörerna. När hon grubblar över ett nytt problem, söker hon upp sidan och ställer sig genast på flertalets sida.
Låt säga att vi talar om eutanasi. Eulalia frågar efter min åsikt, så söker hon upp sin sida, därefter meddelar hon sin egen inställning. Visserligen bara preliminärt, säger hon, men sällan ändrar hon den senare.
Nu godkänner hon alltså eutanasi. I fråga om aktiv eutanasi i motsats till passiv råkade hon ut för ett dilemma – det visade sig att exakt lika stora andelar av de tillfrågade opinionsledarna svarade JA resp. NEJ på en på visst sätt formulerad fråga i ämnet.
Jag var tvungen att hjälpa henne när jag såg hennes rådvilla beklämning. Jag berättade att jag läst en undersökning, där ett klart flertal svarade NEJ.
Hon trodde mig, och andades ut. Nu hade hon en åsikt.
Jag försvarar min oärlighet med att det skedde för hennes eget bästa och välmående. Och det är ju ändå så, vilket en oberoende forskningsanstalt i Bulgarien påvisat, att inte mindre än 84,8 % av alla faktauppgifter på nätet är påhittade och att de källor och auktoriteter som åberopas de facto inte existerar.