– Nu är det vår! sade jag.
– Tro inte det, sade hon. Du blir bara besviken.
Hur fel hon hade! Tidigt följande morgon låg våren vit på marken så långt man såg. På den obevandrade trottoaren lämnade jag djupa våravtryck efter mig där jag gick.
Vårflingor i tusental kom dansande från himlen, var och en av dem en bekräftelse på hennes felbedömning.
Also sprach Nietzsche, den visaste av alla Guds galningar: ”So wenig als möglich sitzen; keinem Gedanken Glauben schenken, der nicht im Freien geboren ist und bei freier Bewegung, — in dem nicht auch die Muskeln ein Fest feiern.”
Det är vår!
För vems skulle det annars vara?