Så klev jag på i ett antikvantirat. Höga hyllor med trånga böcker, dammiga minnen. Bakom disken en äldre man men äldre är yngre än gammal och jag är det själv.
Jag nämnde att jag varit där förut. Jag nämnde att jag då handlat med den dåvarande innehavaren som var författare. Mannen bakom disken berättade att denne varit död i många år redan; jag måste ha besökt butiken flera år före K. föddes – kanske åtta, nio år före K.? (”K.” är ett tidsmått för insatta.)
Kunde detta ha tänkts i den gröna ungdomen hos den som skriver detta? En sådan tidrymd var oföreställbar när världen var ung.
Tanken svindlade och jag tog utan stege en tunn och billigast möjlig bok, betalade och lovade att med säkerhet kanske komma åter när lika lång tid ånyo förflutit. Så lång var dock den tiden att jag då inte längre är.
Men böckerna, står de kvar då? Åtminstone betalade jag med handpengar.