Det är skillnad på att vränga ord.
Man kan ta ett ord och hålla upp det i ljuset med pincett, vrida och vända på det tills man avvunnit det en begriplig mening – till exempel ’grundekonomisera’ (baron Ramel). Andra verb duger också för ändamålet.
Och sedan antingen använder man det eller släpper lös det i naturen igen.
Men det finns ordlystna mänskor som plågar och utnyttjar dem till det yttersta. En sådan var och är T. Jag träffade honom indirekt igen, för första gången på länge – jag kom nämligen att läsa ett kåseri han skrivit.
Det avspeglade samma hänsynslösa förakt som förr. Inte för att det är avsiktligt eller ens illvilligt men tänker han alls på ordbruksnäringens bästa?
Ord är känsliga varelser. Man får inte utnyttja dem för snöd vinning. Man får nog bli berömd och erkänd inom näringen men den berömmelsen skall helst vara postum. (Och inte överdriven som i Esaias Tegnérs ”Den döde”.)
Om någon har glädje av det jag skrivit när jag är död, då är min lycka jord.