”Visst är det rart med barn?”
Ta ett halvt dussin och kalla dem provisoriskt K, M, A, E, S och m.
Det är ofta så, att de äldsta barnen i en familj får heta Zacharias och Leonora efter far- och morföräldrarna eller kanske Marie-Louise efter någon uppburen aktris. Sedan, när barnen blir flera och namngivareuforin har tynat, kommer Lars och Pi och Kurt.
I detta fall är det tvärtom. Äldste sonen heter K.
Det finns en logisk förklaring till denna lapidaricitet men vem bryr sig i våra dagar om logik? Och denna blogg är ju inget aftonläroverk.
Han fick inte heta K officiellt, någon enkel häradsskrivare fann det olagligt och ett betydligt längre namn skrevs in i rullorna. Vad gör det?