Insamlandet av tomma returflaskor är ett tungt och smutsigt arbete som utförs på obekväma arbetstider.
Därtill kommer den sociala stämpel, som är förknippad med denna profession. De ogillande eller medlidsamma blickar som riktas mot insamlaren är psykiskt påfrestande.
De aktivt verksamma är veterligen helt oorganiserade – skulle något slag av organisation tidvis förekomma någonstans, får vi följaktligen knappast veta det. En stor del av insamlarna är dessutom av utländsk härkomst och de har ofta en bristfällig kännedom om finländsk arbetslagstiftning.
Tvister i samband med insamlingen har inget naturligt forum, där de kan avgöras utan ett tungrott byråkratiskt maskineri. Det ligger också i miljövårdens intresse att denna process görs smidigare och enklare. Därtill kommer att ett returkärl i felfritt skick som en följd av oenighet i ägarförhållandena under förhandlingarna kan komma att vanställas till den grad, att det inte längre accepteras av butikernas automater.
Inte heller finns några giltiga avtal på vare sig internationell eller nationell nivå om hur exempelvis svår- eller oläsliga streckkoder skall bedömas. Detta är under gällande förhållanden utlämnat till butikspersonalens godtycke, vilket strider mot jämlikhetssträvandena i partsförhållanden inom näringsrätten i övrigt. Överklaganden är sällan möjliga eller svårgenomförbara.
Gällande prissättningen har inga inflationsjusteringar gjorts på över tjugo år. Priset på tomma ölburkar bör därför snarast höjas från 15 cent till 20 cent.
Med anledning av alla ovannämnda missförhållanden har vi idag begärt audiens hos handels- och industriministern. Vi hoppas att alla bloggens läsare kopierar detta inlägg, skriver ut det och postar det försett med sin namnunderskrift till:
Handels- och industriministeriet
Statsrådet
00100 HELSINGFORS