Det är skillnad på Hund, det är det förstås.
Men inte är den stor och nu har jag framfört reservationen och nu kan jag skälla. För jag mötte just en av de små.
När det snöar och är kallt och skymningen har fallit blir det nästan uthärdligt att vara bland mänskorna. Men så mötte jag henne, tanten, med den lilla vita hunden och den hunden hade en blinkande, ljusgrön manick fastsatt kring halsen.
Jag kan inte komma ifrån att hundbegäret består av sadism och enfald i lika delar (de är ju ändå til syvende og sidst identiska egenskaper). Tänk nu på henne som dagligen släpar en ofärdig hund kring kvarteret för sitt nöjes skull. Hundens förfäder har utsatts för ett urval som gjort att dess höfter är utsatta redan från begynnelsen men det bekymrar inte Hundtanten. Hon ”älskar ju hundar”!
Och så är det detta att dessa ”djurvänner” kan utsätta sina medmänskor för utstuderad grymhet. Bara de själva har en levande varelse som de kan förfoga över och utnyttja.
Släpp dem lösa!