Det är många av de möten jag skildrat som ägt rum på caféer och ställen där man över en kaffekopp kan betrakta och förundras över mänskor.
Ibland inser eller begriper man något eller anar svaret. Men en sak är fortfarande ett mysterium, höljt i dunkel och insvept i dimma: spelautomaterna.
De ger inkomster för innehavarna. 500-700 euro i månaden, säger ägaren till ett litet ställe, samtidigt som han själv prövar sin lycka på en av de tre han har fått sig tilldelade. Han klagar också över att ett köpcentrum i närheten får ha femton automater i sina utrymmen.
En annan man närmar sig de åttio. Hans dag förefaller mycket enahanda – man ser honom långsamt vandra hemifrån på morgonen och lika långsamt återvända hemåt mot kvällen. Däremellan står han ofta vid automaterna i ortens matvaruaffärer.
-Om det skulle komma en vinst, är svaret och förklaringen han ger på min fråga vad det är som fascinerar honom.
Det är ju varken svar eller förklaring men jag accepterar det som hans syn på saken.
Spelautomaterna kompletteras ofta i inredningen av bord och diskar för tips- och lottokuponger. Ibland är också en TV påslagen med sändning från ett eller annat trav. Jag fattar inte galoppen. Jag har aldrig känt dragning till eller lust att pröva penningspel – ja, åtminstone inte sedan jag var barn.
Men världens ondska är mångfasetterad och den Onde själv är uppfinningsrik. Med snurrande hjul och blinkande färger hypnotiserar han några av oss och förmår oss att självmant öka vårt elände.