Det finns folk som samlar på ovanliga registerbokstäver på bilar. Och då skall det helst vara sådana som innehavaren inte själv valt och betalat extra för.
Också jag har tagit två suddiga foton av sådana. Det första var av två bilar som stod ensamt parkerade bredvid varandra, inbäddade mellan höga drivor på gatan. De hette MIE och SIE och finessen med detta förstås av den som kan finska.
Det andra var också av två bilar bredvid varandra. De hette RIA och MEH och finessen med detta förstås av nästan ingen annan än jag själv.
Jag såg på hennes namnskylt att hon hette N****. Namnet var så särpräglat att jag frågade, för hon såg purfinsk ut. Det visade hon sig också vara. Och namnet, det var en släktklenod. Tre generationer tillbaka hade en lika pur anmoder också haft samma namn. Hon var verkligt stolt när hon upplyste mig om proveniensen.
Det finns tusentals expediter i trakten men en enda heter N****. (Det fanns också en annan i butiken denna dag men vad hon hette har jag glömt.)
Så skaffa dig ett namn att minnas, ditt verkliga namn! Det kommer en dag då böcker skall upplåtas och det skall frågas vad vi verkligen heter, inte bara vad vi kallas och går för här i världen.
Jag har kallat dig vid namn, du är min! (Jes. 43:1)