Det finns hav och det finns land. Stränder är ändå inte överflödiga för dem kan man vandra på.
Det är i sammanfattning det jag fick mig till livs av en fransk filosof som gett ut ett verk om gränser. Jag förenar mig om hans slutsats och gör det rätt ofta.
Då ser jag två kvinnor som samlar skräp på kommunalt uppdrag. Den ena har stadens bredaste leende. Det glimmar till som en blixt som nästan klyver ansiktet i två halvor horisontellt – oavsett väderlek.
Jag måste ta reda på hennes hemlighet.
Som väntat blir hon arbetslös till vintern. Berättar hon med ett stort och hjärtligt leende.
Och när samtalet fortsätter inser jag att jag inte behöver fråga om hennes hemlighet. Jag läser den mellan raderna när hon berättar om sitt arbete och sin vardag.
Det är den hemlighet som förvandlar liv.