Triviala möten med mänskor är ofta de intressantaste. Som nu det här: hon kom cyklande rakt mot mig på den långa och raka gång- och cykelvägen. Jag höll mig dikt babord, gående, men ändå satte hon kursen rakt mot mig. Hon kom närmare och närmare och till slut höll vi på att kollidera. Hon måste stiga av cykeln och höll på att falla omkull.
Varför?
Hon var en liten skolflicka. Hon höll styret i ett krampaktigt grepp och jag tror att någon verkligen hade inpräntat i henne att det gällde att hålla till höger på vägen hem. Mera och mera förtvivlad blev blicken när hon märkte att hennes goda föresats ledde henne mot katastrofen.
Det är möjligt att det var jag som tolkat skyltar och regler fel. Men här i livet väjer man ändå ofta hellre än att hålla på paragraferna. Regler och förordningar är inte absoluta utan relativa i förhållande till överordnade principer. Som att en cyklist väjer för fotgängare och en snabbare trafikant för en långsammare. Sådana finesser kan ett barn inte förutsättas internalisera.
Därför är sjuåringar ännu inte mogna att röra sig ensamma i trafiken men det är en annan historia. Bloggen handlar om en åldrande och hatisk kvinna som styr åt helvete i ordets enkla bemärkelse och inte kan ändra kurs.
Förtvivlade ser vi det ske. Vem väcker henne!