Heureka!
Först ett minne som är några år gammalt. Jag diskuterade litteratur med en ung kvinna, som berättade att hon skriver. Jag fann att hennes känsloläge överensstämde med det i Almqvists kända dikt, som jag därför uppmanade henne att översätta till sitt finska modersmål:
Om bland tusen stjärnor
någon enda ser på dig,
tro på den stjärnans mening,
tro hennes ögas glans.
Du går icke ensam.
Stjärnan har tusen vänner;
alla på dig de skåda,
skåda för hennes skull.
Lycklig är du och säll
Himlen dig har i kväll.
Hon efterkom min uppmaning – och hennes tolkning var briljant!
Det är sällan det inträffar men nu skedde det igen. Vi samtalade, jag bad om ett textprov och inser nu att jag mött en talang.
Sådan en händelse uppväger de många likgiltiga nybörjarförsök jag plöjt igenom under nyfikna år.
Jag vet inte vart den första unga kvinnan tog vägen, hon hade bekymmer med spriten. Detta kommer inte att ske med den andra, som skriver ad maiorem Dei gloriam.
Nu orkar jag åter en tid beta av många likgiltiga alster. Får jag så be om tålamod desslikes.