Men för att tillgodose enformighetens alla krav fortsätter jag på samma spår. Det hölls nämligen en verksamhetsdiskussion igår.
Tre herrar i åldern 50—70 år, uppskattningsvis, tog ordet.
Athos var den som trädde upp först:
–JAG har varit med från början, sade han. Det är inte meningen att jag skall redogöra för historien, fortsatte han, och sedan gjorde han just det.
Porthos hade otåligt väntat på sin tur:
–JAG är helt ny i denna verksamhet men jag har förvärvat mig kännedom om hur det ser ut på annat håll, osv, osv.
Aramis fick också ordet, sent omsider:
–JAG har vissa tankar om hur verksamheten borde bedrivas, sade han. Genom grundliga studier… etc, etc.
Den unge ordföranden d’Artagnan gjorde tappra försök att avbryta men hade ringa framgång. Tiden tog slut och räckte inte till för de andra. Deltagarna gick hem, åtminstone tre av dem rätt nöjda med åsiktsutbytet.
Men en luthersk och kristen församling går framåt trots sina medlemmar, i motsats till världens väloljade organisationer som är beroende av mänskliga insatser.
Hon som hatar spjärnar mot udden. Vad förmår hon mot sanningen?