Kort efter att jag skrivit del 141, den 19 augusti, företar jag en resa i tankens tid och rum med S.
Han hör nämligen till dem som prövat på vishetslärorna. Han är äldre än jag, han hör till dem som var med om studentupproret vid sextiotalets slut, och sedan gick vägen vidare till olika esoteriska grupper – med stort inslag av verkliga eller självutnämnda konstnärer.
Det är New Agerörelsen han berättar om, det är antropo- och teosofi, det är yoga, TM och hinduism och buddhism och zen. Till mindfulness nådde han inte, innan det kom på modet hade han sluppit ut ur dessa cirklar.
Det är känt folk och kända platser han nämner. Men han hör inte längre dit.
Det var en närståendes kris som kom honom att söka sig tillbaka till den kristna tron. Först till statskyrkan och sedan från predikopladdret där vidare till stadig mat och förkunnelse i en bibeltrogen församling.
Korsspindelns väg är den motsatta. Men spindlars rörelsemönster är svåra att kartlägga och förutse.
Så även den söndag jag mötte S. förenade vi oss med hela församlingen i bön för Korsspindelns återvändande och hemkomst.