«

»

aug 14

Möten och mänskor, del 136

Är det höstens närhet som gör dem pratföra?

För när hon som l. m. m. d. [del 132] har gått, kommer kioskens innehavare ut och beskärmar sig över några vandaliserade uteväxter: ”Gud gav mänskorna en hjärna men de använder den inte!”

Han är från Irak. Jag instämmer i hans utsaga men inte i hans svar på frågan vem Gud är.

Inte för att jag frågar rakt på sak. Men när jag skickar ut returbollar som är avsedda att kunna antingen nonchaleras eller returneras, är han ivrigt införstådd. Och han har frågor. Hur kan Gud ha en Son – Han är ju inte gift? Med mera.

Inte heller han nöjer sig med den vanliga frasen om att kristendomens Gud och Allah är en och densamma och att det bara gäller att vara snäll. Så är det ju inte, Gud har uppenbarat sitt väsen som Fader, Son och Helig Ande, och Allah har aldrig blivit mänska och lidit döden på korset för min skull.

Dan Andersson drogs en tid till hinduismen men skrev sedan:

O, Krishna, vägen blott framåt
ditt folk du visat har,
men botar ej den bittra gråt
och sorg och synd som var?
För svår för mig din lära är,
för stolt ditt höga råd.
Den börda jag sen länge bär,
den lättas blott av nåd.

Inte heller Muhammed känner någon annan än gärningarnas väg till paradiset. Men som mänskor på samma jord skall vi inte fördärva varandras krukväxter.