Jag mötte också en man som lever bara i minnet.
De möten jag här beskrivit har gällt de levande. Nu handlar det inte om nuet utan om framtiden och det förgångna.
Bland författarna till de många nötta småskrifterna i skilda ämnen i en bortglömd låda lyser plötsligt ett namn – min farfars bror.
Han skulle ha varit gammal som Abraham nu. Skriften är tryckt år 1920. Jag och min syster besökte honom på hans ålderdom med våra föräldrar där han bodde i en liten stuga utanför den lilla staden. Vi var små.
Hur såg han ut?
Det vet jag inte. Vi såg honom inte flera gånger.
Vad gjorde han?
Han plockade jordgubbar ur sitt eget land och gav oss dem, insvepta i rabarberblad.
Varje blad i den gamla skriften prasslar grönt av barndom och sol.