Många som inte duger till annat arbete ”läser sig till präst” i statskyrkan.
Och för den som inte ens där låter sig anpassas, finns det alltid tillfälliga grovjobb.
Jag har gjort en del inhopp i flyttbranschen under sommaren. Det är vanligen enkelt och väldefinierat – det gäller att bära dessa saker härifrån dit. Och heta sommardagar är de bästa, då blir gamla muskler och leder mjuka och rörliga.
Nu var det en hög och smal trappa och en hel liten familj som hjälpte till. Dottern var nästan blind. Hon var ivrig att visa att detta inte bekom henne, hon högg i med friskare tag än vi andra. Hon urskiljde ju konturerna av de största möblerna.
Bland flyttgodset fanns också en stor, gammal vas med affektionsvärde i släkten. Den var av glas. Den såg hon inte, kunde inte se.
Naturligtvis gjorde ingen något väsen av det som hände. Mamman hämtade en borste. Pappan sopade upp skärvorna.
Också en präst kan fördärva det allra dyrbaraste i största välmening. Men för en söndrig vas finns ingen nåd och ingen förlåtelse.