«

»

Nov 19

Möten och mänskor, del 087

Surkål, vad är det?

Kommen till hög ålder måste jag erkänna att jag hittills ignorerat dess existens. Om jag ätit det, vet jag inte. Om jag sett det, minns jag det inte.

Hapankaali. Sauerkraut, кислая капуста.

Men det finns gamla mänskor som upplevt onda tider i Ryssland, tider då surkål uppehöll livet. När hon berättar, går en ängel genom rummet – nämligen ”der Hungerengel”, den som Herta Müller berättar om i Atemschaukel, det tomhetens sändebud som förbannar eller välsignar tillvaron för den som lever under hans välde.

Surkål är vitkål som fermenterats. Den håller länge och den är jämförelsevis näringsrik. Den kan tillagas och ätas på ett otal skilda sätt. Den kan kryddas med alla de ätliga växter som frodas i och kring ett arbetsläger.

Om det förunnas mig att ännu någon gång, någonstans, bli bjuden på surkål, skall jag smaka och förtära den som en läckerhet långt dyrbarare än madeleinekaka. Litteratur är dock bara litteratur men liv är liv.

Och hon lever. Många, många flera dog. Ondskan lever, frodas och har hälsan medan förlåtelsen och nåden alltid för en tynande tillvaro i världen.