Det är tidig morgon i staden och få mänskor är i rörelse. Det är fuktigt och grått.
När jag går över skyddsvägen, kommer i alla fall en bil som stannar för att släppa fram mig… tror jag.
I själva verket har föraren tydligen inte sett mig. Vindrutan är istäckt. När jag är mitt på gatan fortsätter han att köra, rakt på mig.
Att bli påkörd är en sällsam sensation. Hastigheten är i alla fall så låg att jag klarar mig jämförelsevis oskadd men jag kastas åt sidan.
Med bilens förare står det däremot värre till. Han fortsätter nämligen som om ingenting hade hänt. Bilens registernummer noterade jag och ett vittne finns det också.
Om jag vill, kan jag alltså ta reda på vem det var och ställa honom till svars inför en jordisk domstol. Men jag gör det inte. Jag borde kanske, för mina medtrafikanters skull, men när man mött henne som hatar känns så mycket annat övervåld som bagateller.
Kanske var det någon jag känner. Kanske var det en olycklig mänska. Kanske blev han rädd.
Eller kanske var det Tidsandan själv?