Vissa söndagsmorgnar har jag skäl att mycket tidigt besöka ett nattöppet café.
Ofta ser jag där en man, ensam vid ett bord, försjunken i sitt skägg och ett parti schack som han spelar med sig själv.
Hittills har jag motstått den barnsliga impulsen att fråga vem som vinner. Liksom fallet är med alla genuint barnsliga frågor finns ju risken att han verkligen förstår den.
I en diktsamling av Kai Nieminen från 1977, Kiireettä, finns en dikt som jag här tar mig friheten att översätta till svenska:
Regnet tecknar kartan över en annan värld på gatan,
en värld av främmande sjöar, floder och hav.
Över haven går jag till mjölkbutiken,
till ett främmande land
till främlingar.
Vilket språk talar de här,
ett främmande språk,
pengarnas och jäktets språk,
jag begriper inte ett ord.
Jag kommer från ett land bortom haven, säger jag
och köper en liter mjölk, ett bröd och sex ägg.