Där i vimlet blir jag varse en liten gumma med ryggsäck.
Få är helsingforsare än hon, född i ett bombskydd under Storkyrkan har hon långsamt och liksom motvilligt tvingats ut i bostäder i förorterna på äldre dagar. Medan folk från landet vällt in i centrum och bemäktigat sig de inföddas revir.
Men hon har också varit på landet, hon har sett världen norr om Ring III och ännu längre borta, på olika uppdrag i exotiska nationer.
När jag skildrat Mänskor och möten är hon faktiskt den jag råkat möta oftast av alla, om jag räknar enbart med de planlösa strövtågen. Tre gånger. Överallt i huvudstaden har hon – och jag – funnit något värt att beskåda och besöka.
En annan person, en kvinna i samma ålder, har jag likaledes råkat på tre olika platser men i det fallet i tre olika städer.
Varför åker folk utomlands innan de sett sitt hemland och dess invånare? Undrar jag med nyfiken förundran på min promenad längs den ominösa Glogatan.