Det påstås att verkligheten är underbarare än dikten. Det stämmer inte. De sammanfaller.
Det finns över sju miljarder mänskor i världen, så rent statistiskt måste ovanliga sammanträffanden vara mycket vanliga. I mitt fall gällde det en bok jag läste – Iris Hanikas Musik für Flughäfen.
Den består av kortare och längre reflexioner, litet bloggliknande… och på ett ställe berättar hon att hon i München mötte en ”etwa dreizehnjähriger Junge mit sächsischem Akzent” som frågade henne var närmaste McDonald’s fanns. Som hon inte var ortsbo, kunde hon inte ge honom den önskade upplysningen och han suckade och fortsatte sin vandring i fel – vilket författarinnan kunde fastslå följande dag – riktning.
Ja?
Någon dag därefter vandrar jag på Alexandersgatan i Helsingfors. En yngling frågar mig, av alla i mänskomyllret, var närmaste McDonald’s är belägen. Jag kan inte svara, jag är inte huvudstadsbo. Han fortsätter besviken sin vandring. Och – liksom författarinnan ovan – fortsätter även jag och ser efter en stund den skylt som visar att också den yngling jag mötte fortsatt i fel riktning.
Missä on Mäkkä! Vilken mängd ovanliga sammanträffanden det måste finnas som vi aldrig blir varse!
Vilken mängd förspillda möjligheter och chanser till framgång, lycka och rikedom som vi aldrig får veta om!
En trösterik tanke.