Heberlein hänvisar till den nyligen avlidne sociologen Zygmunt Bauman, vars ord jag också tidigare citerat i denna blogg. Bauman – och Heberlein – menar att ondska är omöjlig att definiera.
Ann Heberlein förstår ondska som ”något konkret”, som ”onda handlingar som ifrågasätter människans värde, som förstör mänskligt liv, som förhindrar möjligheten att leva ett drägligt liv”.
Detta är också något som jag tidigare berört. Hon som hatar – här även kallad ”korsspindeln på Hitis” – vill just förstöra ett liv och ett av sätten är att förneka offrets värde, hans mänsklighet.
Enligt henne är offret inte berättigat att umgås med sina barn, inte att bo i sitt eget hem, inte att få ekonomisk ersättning för egendom hon förstört, över huvud inte kapabel att rätt förstå och begripa och inse den djupare sanning och högre rätt som korsspindeln själv praktiserar.
Han kan utan samvetskval fråntas respekten och värdigheten som familjefar, han kan drivas ut i kylan, ut ur sitt hem, ut ur gemenskapen… tankegångarna är kända från Förintelsens teori.
På något sätt menar hon sig genom innehavet av denna högre visdom vara berättigad att framhärda i tortyren. Redan ett enkelt ’förlåt’ och äkta ånger skulle förändra allt. Men det ordet kan en ond mänska inte frambringa.