För att förstå Portugals litteratur är det nödvändigt att känna till Lusiaderna. Dess författares dödsdag är också Portugals – och det portugisiska samväldets – nationaldag, den 10 juni.
Luis de Camões föddes 1524, samma år som Vasco da Gama dog och han var släkt med denne. Gama är den store hjälten i eposet.
Os Lusíadas börjar med en beskrivning av verkets innehåll och en invokation riktad, inte till sångmön utan till konstskickligheten.
Canto Primeiro
1
As armas e os barões assinalados,
Que da ocidental praia Lusitana,
Por mares nunca de antes navegados,
Passaram ainda além da Taprobana,
Em perigos e guerras esforçados,
Mais do que prometia a força humana,
E entre gente remota edificaram
Novo Reino, que tanto sublimaram;
2
E também as memórias gloriosas
Daqueles Reis, que foram dilatando
A Fé, o Império, e as terras viciosas
De África e de Ásia andaram devastando;
E aqueles, que por obras valerosas
Se vão da lei da morte libertando;
Cantando espalharei por toda parte,
Se a tanto me ajudar o engenho e arte.
Det är alltså för att befria hedningarna från “lei da morte” man lägger ut.
Lusus är en fiktiv gestalt som säges ha kommit till Portugal tillsammans med Odysseus och grundat Lusitanien, den portugisiska nationen. Som Portugal varit under morernas välde var det viktigt för 1600-talet att finna en samlande gestalt i Lusus – men hans namn har också utnyttjats av sentida högerpropaganda under Estado Novo på 30-talet och framöver.
Kolonierna Angola och Moçambique lyckades man ju hålla under portugisiskt styre ända till 1975 och lika länge uppehölls också till nöds illusionen om Portugal som en stormakt.
”Dödens lag” är i Bibeln den lag som vårt naturliga liv lyder under. Vi mänskor dör liksom djuren och vårt liv är märkt av lidande och sjukdom – och hatet, i vilket vi är överlägsna djuren.
Endast en mänska kan svika en annan så som den, om vilken här varit tal. Endast mänskor kan ljuga och manipulera i en sådan ondska och förställdhet.