Ur resultatlistan från damernas maratonlopp vid OS i Rio: 30) Leila Luik, 40) Lily Luik, 98) Liina Luik.
Dessa estniska trillingar är en kuriositet och mera berömda än sin namne, poetissan Viivi Luik. Men å andra sidan saknar det också minsta sammanhang med temat för denna blogg när jag här vill publicera hennes Sinilill:
Kes küll metsa ära kaotas
sinikirja siidikuue?
Põõsa alla maha laotas
riidetüki uhiuue?
Kleiti rohelist kes kannab,
väikest mütsi taevakarva?
Mütsil helekollast pannalt?
Sinilill, ma arvan.
I sökandet efter estniska särdrag i poesin nämnde jag redan vokalmusiken och de litterära gruppbildningarna. Kvinnornas framträdande ställning är ett tredje, ett fjärde naturens, blommornas och naturväsendenas framträdande plats.
Viivi Luik kan sägas representera flera av dessa drag. Hon började med små dikter som den ovanstående men övergick alltmera till prosan och reflektioner över jaget och samhället.
Varför just denna dikt av Viivi Luik?
Obotlig romantiker svarar jag med Joseph von Eichendorffs Die blaue Blume:
Ich suche die blaue Blume,
Ich suche und finde sie nie,
Mir träumt, dass in der Blume
Mein gutes Glück mir blüh.
Ich wandre mit meiner Harfe
Durch Länder, Städt und Au’n,
Ob nirgends in der Runde
Die blaue Blume zu schaun.
Ich wandre schon seit lange,
Hab lang gehofft, vertraut,
Doch ach, noch nirgends hab ich
Die blaue Blum geschaut.