Ondskans problem är ett av mänsklighetens mest grundläggande problem, inte bara för att det är en fråga som tycks omöjlig att besvara utan främst för att detta diffusa vi kallar ”ondska” ödelägger människors liv.
Så skriver Ann Heberlein i En liten bok om ondska.
Mina försök att beskriva och på något sätt förstå korsspindeln på Hitis med skönlitteraturens hjälp ändade lätt i upprepningar. Ann Heberlein berör i sin bok många av de författare och filosofer jag också nämnt i denna blogg, hon framför en del synpunkter som jag kan dela och andra som jag inte kan hålla med henne om.
Men den grundläggande frågan är densamma: hur kan en mänska ta sig rätten och makten att ödelägga andra mänskors liv, hur kan hon inför andra – och sig själv! – försvara att hon oförtröttat plågar make, barn och barnbarn och lämnar efter sig hatets minne till kommande generationer efter dessa? Hur länge kan de som bevittnar det vända bort blicken och låtsas att de ingenting ser, ingenting hör, ingenting förstår?
Med sådana frågor inleder Heberlein också sin genomgång.