Ja, Vicente Aleixandres mildhet är en annan.
I början var han en himlastormande poet med närmast panteistiska visioner. Senare inskränkte – och utvidgade – han sitt ämne till att omfatta förhållandet mänskor emellan.
De flesta spanska poeter landsförvisades eller avvek ur landet under inbördeskriget. Vicente Aleixandre stannade, troligen pga. ett svårt njurlidande som band honom till hemmet.
Från början var han anställd vid järnvägen men när han hänvisades till böckernas värld, upptäckte han poesin och upptäckte han att han var en poet. Också Svenska Akademien upptäckte det omsider och tilldelade honom nobelpriset.
En hjärtats historia, historien om hjärtat, skrev Vicente Aleixandre bland andra dikter. Och kärleken, hjärtat, har ju ingen historia – det är det bara hatet som har. Hatet planerar, smider ränker, slår och förtrampar. Kärleken förbarmar sig, förlåter.
Vad är samvetet? Den som inte har något – hon som hatar, till exempel – kan ändå inte förstå det om man berättar. Men om hjärtat skriver Vicente Aleixandre i Historia del corazón. sång X, sångernas rubrik är El poeta canta por todos:
Un único corazón que te lleva.
Abdica de tu propio dolor. Distiende tu propio corazón contraído.
Un único corazón te recorre, un único latido sube a tus ojos,
poderosamente invade tu cuerpo, levanta tu pecho, te hace agitar las manos
cuando ahora avanzas.
Y si te yergues un instante, si un instante levantas la voz,
yo sé bien lo que cantas.
Eso que desde todos los oscuros cuerpos casi infinitos se ha unido y
relampagueado,
que a través de cuerpos y almas se liberta de pronto en tu grito,
es la voz de los que te llevan, la voz verdadera y alzada
donde tú puedes escucharte, donde tú, con asombro, te reconoces.
La voz que por tu garganta, desde todos los corazones esparcidos,
se alza limpiamente en el aire.