I den allra första dagboksanteckningen skriver Etty Hillesum (bloggen 11.11.) om sig själv att hennes ärlighet kanske ännu inte är tillräckligt skoningslös.
Hon som hatar lever ett dubbelliv. Det är som om man betraktade ett dubbelexponerat fotografi – på den ena bilden gjuter hon krokodiltårar för myndigheters och bekantas behov, på den andra agerar hon med hjärtlös hårdhet och grymhet för att nå sina mål. (Dagens firningsämne framhäver det smärtsamt.)
En sådan dubbelexponering är aktuell också i J. Bernlefs Publiek geheim. Fabeln är i korthet följande: man gör en film om en känd ungersk författare och kasserar material som regimen inte accepterar. Av detta utmönstrade material görs i hemlighet en annan film.
J. Bernlef är pseudonym för Hendrik Jan Marsman, som översatt mycket svenskspråkig litteratur till holländska (dock veterligen endast av författare från Sverige).
Har dubbelexponeringens personlighetsklyvning blivit allt vanligare i vår tid?