Om moral är något bra, är det allra bäst att ha en dubbel sådan.
Så resonerar väl hon, som anser att hennes samvete är rent – därför att hon aldrig använder det.
Många holländska författare avhandlar dubbelmoral, hyckleri och förkonstling. Jan Wolkers’ noveller nämndes [bloggen 9.11.], Hugo Claus är ett slags Wolkers i större format.
Wolkers påvisade främst störningar i familjerelationerna, Claus har författat ett monumentalverk om hela Belgiens – han är flamländare – tragedi, Het verdriet van België.
Det som de båda kritiserar sägs vara ”den kalvinistiska moralen”.
I Sverige, där man inte längre vet vad lutherdom är, kallas denna ofta ”den lutherska etiken” eller ”den lutherska arbetsmoralen”.
Så gör man inte i Finland, världens mest lutherska land, eller i Tyskland, där den åsyftade arbetsmoralen i stället kallas ”preussisk”.
Men det är kalvinismen som inbjuder till falskhet och dubbel bokföring och det är kalvinismen som lierar sig med kapitalismen med förödande verkan för de svaga och rättsinniga.
De lär nämligen båda – kalvinism och kapitalism – att mänskan är sin egen lyckas smed. Den som inte kan påvisa yttre framgång är alltså fördömd och förkastad av Gud själv och samhället gör bara rätt i att bekräfta denna dom.