«

»

okt 08

Böljeslag

Siis pyöritä, lennätä pellavapäätä

kuin silmissä leikkivät säkenet lyö,

niin kaunista muuall’ ei löytyä saata

kuin Saarenmaan nurmien kesäinen yö.

Niin kaunista muuall’ ei löytyä saata

kuin Saarenmaan nurmien kesäinen yö.

 

Det är refrängen till Saaremaa valss (fi. Saarenmaa valssi) och mest känd hos oss är den ju i Georg Ots’ framförande, melodin är komponerad av Raimond Valgre.

 

Författaren känner färre till. Det är Debora Vaarandi, som för en vecka sedan skulle ha fyllt hundra år. Hon var en naturskald som jämförelsevis ostörd var verksam också under sovjettiden. Texten ingår i hennes dikt ”Talgud Lööne soos”.

 

En mera livsfilosofisk dikt är ”Inimesed vaatavad merele”:

 

Kui päeva suitsud on suitsemas ära,

kui vanade tornide sosin

laskub kangialuste sammudesse

ja kodutum kostab rongide hääl,

tulevad inimesed linnast,

seisavad mere ääres,

vaikivad

ja vaatavad merele.

 

Upptakten gör det tydligt att mänskornas vallfärd till havsstranden är en bild av livet. Anblicken av havet gör att ljuden omkring oss och våra röster tystnar.

 

Siin ja seal, ikka jälle

juunisumedas,

kui vesi on hämar

naku armastust hiilgav silm,

sügise lõikavsinises

vehklevate linnuvarvaste, kiljatuste all

ja halli rahu ees,

kui jää on tulemas,

seisavad inimesed kaldarinnatisel

ja vaatavad vaikides merele.

 

Rörelsen avstannar. Sommar, höst och vinter – alla livets tider ställs vi inför samma frågor, samma svar.

 

Näen läbi õhtuõhu,

tumedad kogud vee ääres, kividel,

kaljunukkidel,

nende piirjoonte kerges helenduses.

Ja lähedasemad kui kunagi

on nad siis mulle

oma sõnatus kaahekõnes merega

ja peas üksnes inimese mõtted –

 

Denna åsyn av mänskorna vid stranden fördjupar vår medvetenhet om samhörigheten mellan mänskorna, vår gemensamma belägenhet. Men:

 

Milleks muidu nad tulid,

seisavad, vaikivad

ja vaatavad merele?

 

Det finns ett klassiskt finländskt konstverk där mina tre söner tycks porträttlikt avbildade, Albert Edelfelts Lekande pojkar på stranden.

 

Många bildkonstnärer och författare har gjort bruk av denna bild. Varken Vaarandis dikt eller Edelfelts tavla kräver analys. Sådant är livet.