Bland de många sätten att förhålla sig till det antika arvet finns också Anastasios Drivas’:
Σκεψου τον ανθρωπο
που δεν είχε καπνό να φουμάρει
το ζητιάνο που πέθανε
επειδή δεν είχε ζεστό ρούχο να φορέσει
το ραχητικό παιδί την άσχημη γυναίκα.
Η βροχή που ξεπλένει τα μάρμαρα
ο άνεμος που χρωματίζει τη θάλασσα
την αυγή και τη χλόη
παιανίζουν με κύμβαλα πιο θεϊκά
τον μισεμό τους.
Den är bara utanverk, hela den poetiska apparaten. Nöden är densamma oavsett om den omgärdas och beledsagas av klassiska och hellenska eller finländska instrument och landskap.
Men det finns en skillnad i inställningen till medmänskan och i medlidandet. Måttlighetens dygd får inte tillämpas på kärleken till nästan, inte heller Stoas lärdomar. Hon som hatar kan inte ursäktas med att illdåd begåtts också tidigare och att hennes gärningar kommer att upprepas av andra i framtiden.