De holländska romaner jag haft i min hand utspelar sig mycket ofta i främmande länder. Om det är något kännspakt för holländsk litteratur vågar jag inte uttala mig om men merparten av de här avhandlade verken tilldrar sig utomlands.
Så också Simon Vestdijks Het vijfde zegel. Roman uit het Spanje der inquisitie som handlar inte bara om inkvisitionen utan också och företrädesvis om El Greco.
Rubriken syftar ju på Uppenbarelseboken: ”En toen het het vijfde zegel geopend had, zag ik onder het altaar de zielen dergenen die gedood waren om het Woord Gods en om de getuigenis die zij hadden. En zij riepen met grote stem, zeggende: Hoe lang, o heilige en waarachtige Heerser, oordeelt en wreekt Gij ons bloed niet van diegenen die op aarde wonen?” (6:9—10)
Hur länge? Hur länge varar hatets och ondskans tid?
Vestdijk öppnar skildringen in medias res med en rikedom på detaljer och en inlevelse som för tanken till en annan författare av historiska romaner, nämligen T. Vaaskivi.
Det verkar som om de skrivit och levt med samma intensitet, även om T. Vaaskivis liv blev kortare och böckerna färre. Berömt är Adriaan Roland Holsts omdöme om Vestdijk; han är ”de man die sneller schrijft dan God kan lezen”.
Vi som skriver långsamt och tänker ännu omständligare får återkomma till bibelstället, till inkvisitionen och till El Greco. De har alla något att säga oss om ämnet för vår blogg.