In i antikvariatet stegade en estnisk man. Han var välklädd och hade breda guldringar på fingrarna.
-Onko tämä raamattukauppa? frågade han.
Det kunde jag bejaka i ordets båda betydelser, både den bokstavliga och den uppenbart felöversatta.
Han berättade att han skaffat sig en sommarvilla i grannkommunen och nu behövde han böcker till bokhyllan. Han hittade bl.a. en gammal, föråldrad finskspråkig lagsamling och diverse andra böcker med bred och vederhäftig rygg. De var ju inte avsedda att läsas utan att stå i bokhyllan.
Oktober tänkte jag inleda med estnisk litteratur. Så nära och så fjärran under den kommunistiska regimen. Desto intressantare vad som skiljer estniskt och finländskt – särskilt finskt – åt.
(Det är redan över tio år sedan detta hände.)