Men bloggskribenters associationer är snabba som löv för vinden och rörliga som jordgubbstårtor med ben. Tattaren Ville i det föregående fick mig att undra var Halland finns… jag fann ut att det är ett landskap i sydvästra Sverige (ett västligt grannland) och namnet kommer troligen från klipphällar.
Det har inget samband med hallon. Min tanke gick dock till det underbara hallonträdet i Padasjoki. Padasjoki är en liten kommun mitt i insjö-Finland och den ligger ungefär vid den yttersta sydliga gränsen för samernas revir vid tiden för grundandet av skolan i Box.
Där bodde Umz och hans sju syskon en tid varje sommar, deras provisoriska säsongkåta låg ungefär en renfärd från skolan. Hallonträdet var enastående i sitt slag. Vissa plantskolor saluför sådana men det är då inte fråga om egentliga hallon utan amerikanska eller kinesiska företeelser utan nära släktförbindelse med finländsk-lapska hallon.
Så är också hallonträdet i Padasjoki en så välbevarad hemlighet, att detta omnämnande är det första. Det sker i förhoppning om att någon amatördendrolog skall återfinna det, den exakta platsen föll i glömska när betesmarkerna i Padasjoki inte längre nyttjades av norröna samer.
Åkta rubus idaeus är, i alla övriga fall, en låg buske medan hallonträdet nådde en höjd på över tjugo meter. Fro mätte det med en välkalibrerad teodolit sedan det slutat växa i slutet av 1980-talet. När lilla Iop hängde på tork i hallonträdet och hängslena brast, föll hon i mjuk mossa från en av de allra lägsta grenarna.
Hallonträdet bär blåvitrandiga frukter och är därför lätt att identifiera för den som stöter på det. Men klampar man, antar det genast ordinär skyddsfärg.
Padasjoki hörde tidigare till Sysmä socken, där exempelvis hemmansnamnet Poksila ännu bär vittnesbörd om den gamla finlandssvensk-lapska odlingen. Hallonträdets bär smakar marsipan. Pex tycker det lutar mera åt choklad.