När tekniken sviker, får jag ställa om bloggskrivandet på en annan bog. Den systematiska genomgång av olika litteraturer som jag gärna hade fortsatt med måste för en tid ge rum för mera allmänna reflexioner.
Det är Sándor Csoóris fortgående behandling av språkets möjligheter att beskriva verkligheten som är utgångspunkten.
Finns det en verklighet skild från språket? Eller: existerar yttervärlden för oss innan vi på ett eller annat sätt beskriver den? I så fall, kan vi göra oss en föreställning om hur detta ter sig?
Kerstin Ekman beskriver i En stad av ljus hur huvudpersonen får något slags upplevelse av tingens närvaro eller tillvaro utan de ord som vanligen omgärdar dem. I Tåbb med manifestet berättar Lars Ahlin om hur Tåbb plötsligt uppfattar verkligheten avklädd språket, på ett sätt som just därför kanske inte låter sig beskrivas.
Det behöver inte handla om någon ’mystisk’ vision i ordets gängse bemärkelse och man kan kanske närma sig den på omvägar genom att fråga sig vilken ordens funktion är i beskrivandet. En heuristisk ingång erbjuder kanske också t ex Lars-Ivar Ringboms klassiska Kampen om illusionen i måleriet.
Vi använder ju ofta termer från visuell konst när vi talar om att i ord avbilda verkligheten.