Sorgsen en fyr står han rak och lång i ryggen vändande korsningen där han står, den.
Även en söndag morgon när där ingen samfärdsel är. Och inte dirigerar han ju heller trafiken. Med sorgmodiga ord kommenterar han vädret – det blir vår. Det blir åter vår.
Vem är han!
Var bor han!
Det är det ingen som vet. Alla tror att han tillhör någon annan och ingen påtar sig ansvaret. För tappevuxna finns ingen hittelön, inga byråer.
Men någon gång måste han ju bege sig till sin korsning, bege sig bort därifrån!
Bevisa det! Så länge motbevisning saknas, håller vi oss tryggt till vad vi ser.
Om Finland en dag ginge över till vänstertrafik, måhända ställde han sig då på korsningens andra sida?
Sånt är bara hypoteser, dravel och ont förtal. Han står där han står. Våren kommer och våren går, ingen kan tyda dess lagar. Sorgset men sant.