De finsk-ugriska språken utgör en liten enklav i det germanska eller slaviska Europa och i det finskspråkiga Finland framhäver man ibland gemenskapen med Ungern. Men finskan och ungerskan är vida åtskilda, finne och ungrare förstår utan studier ingenting av den andres språk, vare sig talat eller skrivet.
Kanske, kanske finns det dock någon väsenslikhet i mentaliteten hos våra folk. En översättning av István Örkénys Minutnoveller blev snabbt slutsåld, vilket är ovanligt för uthemsk litteratur. En ny och utökad utgåva publicerades till författarens hundraårsjubileum.
Den kortfattade, absurda och groteska humorn kanske tilltalar oss finländare.
Jag ämnar fortsätta med Krisztina Tóthserien men som omväxling kan jag inte neka mig nöjet att publicera min första översättning av en ungersk novell till svenska, en av István Örkénys minutnoveller. I denna blogg väntar jag ju också på ett under – hat som upphör.
Jelenség
Egy parafa dugó, mely semmiben sem különbözött a többi parafa dugótól (Hirt G. Sándornak mondta magát, de mit jelent egy név? Egy név semmit se jelent), beleesett a vízbe.
Egy ideig, amint az várható volt, úszott a víz színén, aztán különös dolog történt. Lassan merülni kezdett, lesüllyedt a fenékre, és nem jött föl többé.
Magyarázat nincs.
*
Ett fenomen
En kork, som inte skilde sig från andra korkar (Sándor G. Hirt hette den, men vad betyder ett namn? Ett namn betyder ingenting), föll i vattnet.
En stund, som väntat, flöt den på vattnet och sedan hände en märklig sak. Den började långsamt sjunka, sjönk till botten och kom inte upp igen.
Det finns ingen förklaring.