Men jag kom att tala med en gammal granne. Och jag kom att tala om en tragisk händelse i vår bekantskapskrets.
– Haha! skrattade hon.
Det förvånade mig. Hade hon hört fel? Men när jag nämnde några sorgliga tilläggsfakta, blev responsen densamma:
– Haha! skrattade hon.
Det var ett kort, högljutt, hjärtligt skratt. Jag blev nyfiken. Jag nämnde flera tragiska incidenter av samma slag.
– Haha! skrattade hon.
Vad var det frågan om? Inte är hon annars elak eller skadeglad. Ändå blev ett spontant och öppet skratt hennes svar på allt elände jag nämnde.
Först när vi bröt upp, nämnde hon något som kanske närmar sig en förklaring.
Hon är djupt deprimerad och får regelbunden behandling för detta, både medicin och samtalsterapi samt annat.
Är de inte underliga – de där mänskorna?