Det stod också en ung man på hållplatsen och han berättade att han väntar på bussen som skall föra honom till en skola med integrerad undervisning.
Själv har jag snart lämnat livets skola bakom mig och i den har jag åtnjutit integrerade erfarenheter under en längre tid.
Visst har jag antecknats i befolkningsregistren som närvarande men det är som frånvarande jag gjort mina viktigaste rön. Denna omvända integration är nödvändig för mitt egentliga värv som bloggskribent.
Den är det inte många som vet om, det är knappt att jag ens själv begriper det. Men om man inte berättar något, finns man inte – det är det inte bara McLuhan som vet, det vet den dummaste.
Min särblogg läses postumt åtminstone av Nils Ferlin – på sätt och vis, så kunde man uttrycka det. Det finns inga troll, sade Kristian – men av gårdar finns det alldeles för många.
Det finns så många gårdar — envar har ju fått sin,
och de fjärmar mej så ofta ifrån vägen.
Så många granna gårdar, men ingen gård är min
— det gör mej lite ängslig och förlägen.
Jag dröjde väl en smula och jag kom väl lite vill
— kanhända har man räknat mej som borta?
Eller kanske har man glömt att jag någonsin fanns till?
— Det var bättre när nätterna var korta.
Ge akt på tidens tecken! När nätterna blir korta är sommaren nära, ja, snart timar min särskolas stora Upprop.