Fru och herr Melin umgicks i finare kretsar men jag blev familjebekant genom deras son, som studerade samtidigt som jag.
Nu såg jag trångsynte Ture åter i centrum. Han kom gående mot vimlet, han såg inte mig men jag ställde mig framför honom och presenterade mig. Han betraktade mig närsynt en stund och vidkändes så vår bekantskap.
Jag ville gärna konservera honom en stund bara för att vidga mina vyer. Han kom från vallokalen, berättade han. Ingen av kandidaterna hade fallit honom i smaken men han hade utnyttjat tillfället till att framföra några skriftliga önskemål på valsedeln. (Han hade begärt att få två men då han inte berättade varför, nekade man honom det.)
Trångsynte Ture är förtidspensionerad pga en magåkomma och han lever på räntorna från sitt fideikommiss. Ibland gör han en del bokföringsarbeten för sin numera nedlagda bankirs räkning.
De tre främsta presidentkandidaterna vågade jag inte nämna – jag förmådde inte heller rösta – men hörde mig för om de andra. Ture fann dem hopplösa. De kristligas kandidat var för kristlig, högern talade för samröre med fel högerregimer och centern blir alltid olidligt grön i valtider.
Jag föreslog Ture att själv ställa upp.
Han tog fundersamt av sig skygglapparna och betänkte förslaget.
– Egentligen… sade han… egentligen är det ingen en dum idé.
Vi kom överens om att ställa upp på en egen lista i nästa kommunalval. Jag återkommer med kandidatnumren.