Mänskan är ond av naturen men ändå finns det de som på ett särskilt sätt är förvridna av hatet och sveket.
Hon som hatar var inte sådan från början och till det yttre. När hon ingick äktenskapet, finns det inte anledning att tro att hon inte gjorde det med de bästa intentioner. Hennes heliga ed inför altaret om livslång trohet var knappast en mened i den stund det uttalades. Den blev det senare. Katekesen kallar ett brutet äktenskapslöfte den största utvärtes synd som över huvud kan tänkas.
Bibeln talar om besatthet i olika sammanhang. Då handlar det ofta om mänskor som avslöjar sig själva genom avvikande utseende och åtbörder – sådana vi kallar vansinniga.
Men det finns också en besatthet som infinner sig efterhand. Det innebär att det finns en punkt på tidsaxeln då hatet tar makten, då sveket vinner sin första seger över trohet och trofasthet.
Nu kan äkta makar märka sådant på små tecken och förändringar. Jag gick med henne som hatar till en musikaffär i den lilla staden, i tanke att ett återupptagande av gitarrspelandet skulle hjälpa henne ur missmod och tröstlöshet.
Hon prövade en gitarr. Medan hon spelade, förvandlades hennes blick. Hon blev frånvarande. Vi gick någon annanstans – var det på en kopp kaffe? – och nu var hon själsligen någon annanstans. Hon såg ut som den som försvurit sig till en makt som inte tål kärleksfull närvaro och mänsklig gemenskap.
Hon var inte längre där. Hon var inte hemma.
Naturligtvis kan jag ha fel men jag tror att det var i den stunden hon hade fattat sitt beslut om det stora sveket – eller, rättare sagt, det var då de onda krafterna fick övertaget.
Sedan följde yttringarna av denna ondska tätt. Jag kom ut ur sjukhuset men bodde ännu i den lilla staden. Jag ringde ofta hem, till henne och barnen.
En dag svarade ingen på numret. Jag försökte på nytt senare, fortfarande inget svar. Allteftersom tiden gick, blev min rädsla större. Vad hade hänt? Jag ringde en släkting på ön – nej, hon hade inte sett dem.
När det blev kväll och mörkt drev jag olycklig från telefonkiosk till telefonkiosk i den lilla staden. Det fanns ingen rimlig förklaring. Något måste plötsligt ha drivit henne hemifrån med våra små barn, men vad?
Det är en fruktansvärd känsla. Natten blev sen, jag mötte en bekant man, han försökte trösta mig men hittade själv ingen förklaring. Så skyndade han vidare.
Det regnade och var kallt. Klockan var närmare midnatt då jag gick förbi ett hus där någon backade ut med bilen. Så stor var min förtvivlan att jag inte steg åt sidan utan reagerade med tanken: låt honom köra över mig!
Så skedde inte men min förtvivlan var också en synd och jag bekänner den nu. Hon som hatar har flera gånger aktivt försökt begå självmord men hon har också bevarats till denna dag.
Till slut fick jag tag i en granne som berättade att hon sett dem alla hemma på gårdsplanen tidigare på dagen. Och till sist fick jag veta att hon som hatar hittat på att utrusta vår telefon med något som då var en teknisk nyhet: det syntes vem som ringde, vilket nummer som sökte kontakt.
Och då valde hon som hatar att efter bästa förmåga orsaka mig all denna plåga och ångest. Eftersom hon också visste vilken ångest jag tidigare plågats av och sökt läkarhjälp för, är det ingen överdrift utan endast ett sakligt konstaterande att säga att hennes tilltag var sataniskt.
Hon hade gett sin trohet åt en annan. En annan herre än den hon tidigare bekänt sig till hade nu tagit henne i sin aktiva tjänst.
Var det tillfälligt? Kunde hon ännu vinnas åter till de själsligt friskas gemenskap?
Det är ett faktum som jag hört intygas av många, många att myndigheterna i sin förmenta opartiskhet ständigt stöder kvinnan i fall av skilsmässa. Det är som om en far inte kunde förväntas verkligen älska sina barn och sakna dem.
Så skedde också något som låter otroligt. Mänskor jag berättat det för har spontan reagerat med orden: det kan inte vara så! Det får inte vara så!
Men det är så.
Rätten skulle komma att besluta om mitt umgänge med barnen. Ett veckoslut i månaden, somrar, jul- och midsommarlov osv. – allt detta blev jag tillförsäkrad.
Inget enda av allt detta förverkligades. Inte ett veckoslut. Ingen helg.
Och det var märkligt hur krassliga barnen blivit. Ständigt var de förkylda och kunde inte komma. Vår ettåriga dotter hade förklarat för mor att hon inte ville resa. Lögnerna staplades på varandra – men ingen ingrep.
Det blir för tröttsamt att berätta om allt. Men hon fick stöd av skolan. Med stor glädje råkade jag en dag på nätet se att man hade kvartsamtal i barnens skola. Nu skulle jag äntligen få tala om min äldsta son och hans skolgång med läraren! Nu skulle jag få veta något om mina älskade barn!
På den lilla ön kände alla varandra. Men denna familjebekanta lärare – Bernt Örså – svarade i mycket formell stil att dessa samtal inte var till för mig!
Och så gick det verkligen ända upp i åldrarna. Rektorn i Kimito gymnasium förbjöd mig att infinna mig till föräldramötet!
Berättelsen om henne som hatar är också berättelsen om honom som är förtvivlad.
Men hatets tid är begränsad och Skriften har sagt att de kristnas ångest skall ta slut, när Guds dom går över ondskan.