’Det öppna samhället’ har ju annars som begrepp gjorts känt av Karl Popper. Även om Leszek Kołakowski tycks hålla med honom i kampen mot absolutismen, kritiserar den polske filosofen Poppers kunskapsteoretiska grundval:
When Popper argues that in the development of science we can, on empirical grounds, eliminate certain hypotheses as contrary to experience, and that such an elimination never establishes the rival hypotheses as true, he should draw the conclusion that we never are (and never will be) able to exclude the possibility that our knowledge of the world is made up entirely of false statements. However, if that is so, it makes no sense to talk about the development of science as a movement closer and closer to the truth. Still, this is precisely how Popper views science. (Ref. hos Aryeh Botwinick: Emmanuel Levinas and the Limits to Ethics: A Critique and a Re-Appropriation)
Kołakowskis kritik är bestickande. Popper genomför en ny absolutifiering av sin kritiska metod och bevisar därmed ingenting annat än att han alltid låter sig motbevisas – i förlängningen med snart sagt vilka argument som helst.
Vad lära vi oss av detta? Gårdagens blogg slutade: ”Filosofin erbjuder ingen räddning. Samvetet gör det.”
Hatet och ondskan finner alltid argument som draperar dem och deras avsikter i fårakläder. För framtida lyckorikens skull dödades miljoner i Nazi-Tyskland och Sovjetunionen.
Läget är hopplöst och ingen har sagt att det någonsin blir annorlunda. Den korta tid som beskärs oss kan ändå du och jag sträva till att visa moraliskt mod och solidaritet i tal och handling.