Utfattiga nordiska författare i stor mängd besöker Paris och bor på billiga hotell. Sådant läser jag i konstnärsbiografier från förra sekelskiftet.
De äter sina torftiga mål på billiga restauranger.
Det kan ju hända att också de allra fattigaste på den tiden hade råd med både hotell och restaurangbesök, vad vet jag. Om nu hotellen och restaurangerna var mycket billiga. Sådana finns det inte idag men jag måste väl tro på att det var så det var, för hundra år sedan.
Men när de ideligen skriver hem och tigger pengar av sina mecenater och förskott av sina förläggare samt för en yvig korrespondens med kolleger, var fick de alla de billiga frimärkena ifrån?