Det här är inte en filosofisk blogg och det var min fasta föresats att inte inlåta mig på ett fjärde försök. Men på hemväg från den imaginära gränslinjen mellan sand och vatten drog jag mig till minnes ytterligare en instans av in vino veritas.
Det var en kvinnlig bulta som knackade på den gången.
– Upptaget, sade jag. Upptaget sedan många år! Har inte tid.
Men hon insisterade och till slut öppnade jag då hjärtat för en mycket kort pratstund. Hon var en av dessa själfulla litterater som tror att filosofi är släkt med fantasi, bara för att orden rimmar. Hon både målade och skrev. (Hon sydde också eller broderade, vad det heter.)
Hon är död nu, hon drack mycket. Men det märkliga var att hon förstod exakt vad jag menade. Hade hon läst de tre föregående filosofiska inläggen hade hon nickat och sagt att det var självklart att det förhöll sig så.
Att jag inte begripit det tidigare!
Tyvärr finns det också annat i trolldrycken än bara den där veritas. Och jag hävdar inte att man är dum bara för det att man är nykter.
Själv dricker jag inte.