”Där kom en sky, den log så röd…”.
Vems sky var det?
Jag avser inte enbart ev. litterära stölder. År 1977 uppstod en tvist mellan Washington och Idaho gällande moln som man ”besådde” med flygplan för att åstadkomma regn. Rätten kunde bara konstatera att äganderätten till moln aldrig fastställts i lag.
Nå, den for redan. Men mitt bekymmer gäller koltrastar. Koltrasten är en lyrisk fågel och som sådan åtråvärd, även om den inte duger till skolexempel på troké (än mindre i Sverige).
Poeter äro ofta klena taxonomer. (Eino Leino är ett undantag med crex crex i öronen.) En ”liten fågel” flaxar till döds hos J J Wecksell och en lika liten fågel gungar på Harjula hos Topelius. Sylvias trognaste vän är en obestämd burfågel. Runebergs fågel långt ifrån – bara en flyttfågel.
Så vattusvensk han är, håller sig Tegnér dock med rejäla örnar och falkar.
Det finns få pelikaner, ankor, strutsar, pingviner i den klassiska dikten. Papegojor hos Ferlin men är han nu så klassisk? Karlfeldts stare. Rydbergs tomte har svalor på loftet.
Skänk mig nu bara ett rimord på koltrast. Den som sår storm, skördar oväder. Bättre en fågel i handen.
Värst vad röd den blir! ”Vacker natt.”