För ett antal år sedan höll jag en kurs i praktisk svenska för några unga studerande, vi läste dagstidningar och samtalade om vardagliga ting.
Jag såg en av deltagarna igen. Han har numera examen i sitt huvudämne, antropologi – läran om mänskan.
Det lät intressant. Därför ville jag veta mera om hur studierna i hans ämne bedrivs. Det jag fick veta överraskade mig.
Vi kan kalla honom Antero. Han berättade att utgångspunkten för studiet av mänskan är att det inte finns några mänskor.
Och hur kan man bedriva antropologi med en sådan… ursäkta mig, vansinnig tanke? undrade jag spontant.
Det tycks gå bra ändå. Det finns ju många grenar av antropologin. Man kan studera hur man har tänkt sig att mänskor skulle se ut, vilka spår denna övertygelse om mänskans existens avsatt i historien, osv, osv. Man kan bedriva jämförande antropologi, se hur man föreställt sig mänskan på olika håll i världen. Vilka känslor och föreställningar har tanken på mänskan gett upphov till? Det är ett ämne för antropopsykologi och antropofenomenologi.
Men, men, sade jag…
Antero försäkrade att antropologin är strängt vetenskaplig. Man kan inte utgå från obekräftade antaganden utan bevis. Visst ser det ut som om mänskor existerat och fortfarande existerar och som om de till på köpet är ivrigt verksamma. I gott och mest i ont. Men det är önsketänkande. Mänskan finns inte, inte strängt vetenskapligt. Visst får du personligen och privat tro att du finns till men det är då din subjektiva övertygelse och inte vetenskap.
Och du själv då?
Nu tog Antero på sig en lätt överseende min:
– Naturligtvis finns inte jag heller, sade han. Och jag kan försäkra dig att en studerande som är övertygad om att han själv existerar inte har några möjligheter att få bedriva högre studier vid universitetet, publicera sig eller komma framåt i sitt yrke. Bäst att byta ämne i tid för en sådan stackare.
Hur tänker han sig då att han skall kunna vara verksam som antropolog i framtiden?
– Det finns gott om arbetstillfällen, sade han. Det finns kommunalt anställda antropologer, skolorna undervisar i antropologi och när man fått en antropologisk skolning, kan man också vara verksam inom många andra områden där det behövs kunskaper om vad mänskan är… förlåt, vad hon tror sig vara.
Och lönen är bra.
Nog förhåller det sig väl så som Antero säger, han är ju expert numera. Men en enkel teolog har svårt att begripa hur det går till inom den verkliga, omutligt rationella och förutsättningslösa högre Vetenskapen.