Långt uppe i norr finns ett litet land som heter Finland.
I det lilla landet finns en liten stad med ett litet hyreshus.
I det lilla huset bor en liten tant som går med en lista. Hon ringde på min dörr.
”Skriver du under?” undrade hon. Det gör jag inte, i princip.
Men en överordnad princip säger att jag ibland bör tillåta mig avsteg från mina principer.
De vill köra ut honom, de vill ha honom vräkt – min granne, den unge mannen som för oväsen. (Förra natten skrek och svor han så hela huset vaknade vid ettiden.)
Nu blir jag medskyldig till en hemlös. Kanske möter jag honom i vinter i en driva där han sitter och betraktar mig med fruset förebrående ögon?
Nej, socialen tar nog hand om honom! Hej! Vi skall alla dö!
Tolv grannar blir litet lyckligare. Och en är ju faktiskt redan olycklig. 12 – 1 = 11. (Jag gjorde rätt! Räkna själv! Visst?)