Bussbiljetter är dyra.
Bussen var den sena kvällens sista och den var fullsatt. Chauffören umgicks livligt med varje påstigare. En ung och blyg kvinna såg sig oroligt om efter en ledig plats — ”sätt dig i famnen på någon pojke!”, sade chauffören.
Han startade ryckigt men han var konsekvent. På motorvägen gick det inte med lugn, jämn gång utan det var som om han ständigt rusade motorn. Ibland kom han för nära eller över mittlinjen och korrigerade då kursen med en knyck på ratten.
Berusad var han nog inte. Någon egentligt farlig situation uppstod inte heller. Men i mörkret är det svårt att se hållplatserna i tid på en ovan rutt och han måste därför tvärbromsa ibland. På en mellanstation backade han och manövrerade ryckigt fram och åter innan han hittade rätt ficka. Men passagerarna har ju handtag som de kan grabba tag i om de står i gången. De som inte gjort det kan skylla sig själva.
En manlig passagerare var utsatt för tvingande behov och bussens WC var stängd.
– Du kan gå bakom busskuren där, sade chauffören och stannade. Ett undantag! kungjorde han högt och ljudligt för alla de andra, på det att tidtabellen någorlunda måtte kunna hållas.
Nära ett naturskyddsområde tvärstannade bussen mitt på vägen och stod där en stund. Jag såg inte vad det var men vi fortsatte när det gått över vägen.
Någon hade tryckt på stoppknappen för tidigt och nu visste chauffören inte hur han skulle få varningslampan att slockna.
– Det är en gammal bussmodell, sade han urskuldande och lät den lysa.
Någon ville ha ljus på sin plats för att läsa och chauffören visste inte hur man gör men illuminerade hela bussens inre (till förtret för de sömniga men ingen orkade invända).
– Det är en gammal bussmodell, sade han urskuldande och lät det lysa.
Alla passagerare uppmuntrades för sin bildning och sitt folkvett. Det är riktigt, sade chauffören, att man tackar för resan och att man visar hänsyn även på många andra sätt. Så hade han fått lära sig. Inte för att han kunde kräva det men han uppmuntrade högljutt alla ansatser till folkvett.
Bussbiljetter är dyra. Någon sällsynt gång får man dock valuta för pengarna. Alltför ofta sätter chaufförerna på Radio Nova och en butter min och glömmer sin självklara plikt att underhålla de resande.